Om man lever i en relation, som jag gör, så börjar jag tänka på allt som det kvinnliga könet gör. Även vd det manliga könet gör och inte gör ska jag kanske tillägga, om man har barn också.

Jag jobbar 100% mån-fre, helgerna försöker jag finnas till hand för mina barn. Städar, läxläsning och skjutsning finns även med på mitt schma. Glömde jag säga handling av mat och matlagning också? Okej, jag handlar inte alltid all mat och jag lagar inte alltid lunch och middag, men 70% av gångerna lagar jag mat och 60% handlar jag.
Går uåå tidigt så gott som varje morgon, utom de få gånger jag får lite chans till att sova lite längre än 07,00 så tar jag det, de kan jag erkänna. Om jag är ledig en dag pga vård av sjuka barn eller det är helg, så är det lite plock hemma, tvättmaskinen som ska snurra och diskmaskinen som ska surra. Jo, jag kan vila ibland med en bra bok eller lite tv tittande. Men nu till själv saken som jag har irriterat mig på vid ett flertal tillfällen: Om jag är sjuk själv eller känner mig trött och ev lite hängig, så kan jag inte bara skita i allt. Ligga i sängen hela dagen, stänga dörren in till sovrummet och låta allt sköta sig självt. Lunchen till barnen får den äldsta ta och fixa, plocka in i diskmaskinen får någon annan göra, pocka bort det som ligger framma, har om jag har tur fått liv och hoppar tillbaka dit självmant där det ska vara. Idag har maken varit ledig, den yngsta hade en kompis som hörde av sig till mig, jag skickade nr till maken och jag ringde innan och sa det, men tro inte han ringde upp och försökte fixa det oh nej. Han drar igen sovrumsdörren, sätter på tv:n och ligger i sängen hela dagen. Handlar inte, plocka inte in i diskmaskinen, lagar inte mat, utan bara ligger i sängen. När jag är på väg hem ringer jag och frågar om jag ska handla. Svaret jag får: Öhh, ähh jooooooooo. Jag har inte gjort något alls idag, har har känt mig FÖRKYLD! Men va f*n, hallå! Min väckarklocka ringde kl: 05,20 och det var bara att masa sig upp och ta sig till jobbet och hoppas på att få en parkering lätt. Att det var många kring jobbet som har stuckit till fjälls nu när det är sportlov så jag slipper leta parkering eller parkering där det är okej att stå hela dagen. När jag väl kommer hem med matkassar och trött efter en intensiv dag på jobbet är sovrumsdörren stängd och det rör sig knappt där inne. Mörkt som i graven. Men till min förvåning så rör sig liket när jag säger att mate finns. Jag blir så less på hela skiten. Det är ju tur att han orkar hämta mat själv, använda besticken och tugga själv. Jag har handlat, lagat mat, plocka in och ur diskmaskinen, tvättat en maskin tvätt, hängt den och umgåtts med barnen. Den jag bor ihop med har orkat ta sig ur sägen för att hämta lite att stoppa i sig förutom maten jag lagade och sedan bara legat i sängen. Nästa gång jag känner mig förkyld tror jag att jag ska göra samma sak. Problemet är nog att jag skulle känna mig rastlös tillslut, men men. Jag ska försöka.
För många år sedan läste jag en bok "Kvinnor är från Venus, män är från Mars" mycket som stod i den boekn stämmer och jag får mer och mer bevis för det. Detta är inte första gången, men nu börjar jag lessna rejält.

Varför ska det vara så jäkla svårt att dra sitt strå till stacken ibland. En förkylning är inte så himla jobbigt, var en man för bövelen och ryck upp dig. Ingen rättvisa här!!! Så trist och tråkigt. Det tristaste är att vi inte ens pratar med varandra vid dessa tillfällen, om jag är sur, bitter och irriterad? ABSOLUT!! Hatar detta, Så sjukt dåligt beteende måste jag bara säga.
Jag antar att jag inte är själv om att känna så här, eller så är jag det. Vad vet jag? Just nu vet jag att jag känner mig sårad och ledsen.

 

Anders

27 februari 2017 22:32

Det låter som om han är en hyfsat tradig man. Säg åt honom att ta sig i kragen, ta tv alvedon och stiga ur sängen!

http://https://pokersidor.jimdo.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Där jag bor finns det många oroliga ungdomar/tonåringar. Var ett möte på min dotters skola om ANT, polis, fältare och soc var där och informerade om hur det ser ut där vi bor. Det var bara för den årskursen där min dotter går, men det var väldigt få ...

Nu hoppas jag verkligen att det är vår på väg. Varför? Jo, då blir allt ljusare, slipper tjocka jackor och massa annat som ska på under vintern, batterierna laddas av solsken, man kan vara ute mer och det känns inte lika jobbigt att gå upp på morgone...

Nu börjar man märka att våren börjar komma på riktigt. Solen börjar skina och snart kan man hänga undan vinterjackan för den här säsongen. Alla årstider har sin tjusning. Men jag gillar våren och sommaren bäst. Det blir ljusare, så att det är lättare...

När man tycker något är fel, så ska man säga till. Man kan inte bara stå och titta på. Eller, visst det kan man ju, men det är inte bra. Om man sedan talar om vad man tycker, så kan det ju uppfattas fel. Det är en svår balans att inte trampa på någon...

Jag undrar var samhället är på väg. Man mördar människor än hit och än dit. Förra veckan, en kvinna knivmördas i sin lägenhet i Hallonbergen framför ögonen på sin man, 2 ynglingar ca 20 år skjuts ihjäl i Kista, en massa mord i Malmö mm. Vart är vi på...